Ibland händer det...

Inatt sov Viggo från kl 19.00 till strax efter 04.
Halleluja! Det kanske finns hopp ändå (att han vaknade 2 gånger innan 21 räknar vi inte eftersom det var rätt smidigt att söva om honom).

Lika som bär?

 ...eller inte?

Elsa 3 månader 

 

Viggo 3 månader

Elsa 4 månader

Viggo 4 månader



Elsa 6 månader

Viggo 6 månader

Viggo 6 mån

Idag nådde Viggo den högaktningsfulla åldern 6 månader. Det firades med att bjuda farmor och farfar på äppelpaj.

Han fick en söt body av dem.











Lite senare fick Viggo titta på pappa Ola (som är i Kina) på datorn och höra hans röst i hörlurarna. Viggo såg smått förbluffad ut och stirrade tomt in i dataskärmen. Det var konstigt tyckte han nog.

Bilder från idag:

Jag tänkte summera vår lille Viggo nu. Vad gör han, vad gör han inte, vad gillar han och vad gillar han inte.

Han börjar få bättre kontroll på händerna och kan då och då dra saker mot sig, men han kan inte flytta saker mellan händerna än. Han blir väldigt frustrerad märker man när han inte kan styra händerna som han vill.

Som jag skrivit innan, att äta annat än mammas mat är inte kul. Men han har ändå börjat visa intresse för när vi andra äter. Han tittar med stora ögon på när man stoppar man i munnen.

Jag kan inte direkt påstå att han kan rulla runt än, det kan ske oväntat, men absolut inte kontrollerat. Läste att bebisar måste kunna hålla upp huvudet ordentligt innan själva rullandet kan kontrolleras. Vi får nog öva på att ligga på mage lite mer helt enkelt. Han måste nog kunna trycka ifrån med armarna för att kunna rulla och det kan han verkligen inte än. Vissa bebisar kan rulla redan när de är 3 månader, medan vissa är äldre än Viggo innan det sker, så det är ingen fara. Alla utvecklas de olika fort. Jag läste att de flesta barn lär sig sitta ungefär när de lär sig rulla runt och hålla huvudet stadigt, så med tanke på det är det ju inte konstigt att Viggo inte kan sitta själv än. Men har är oerhört duktig på att spänna hela kroppen, raklång, som en pinne!

Han söker inte längre uppmärksamhet enbart genom att gråta. Han kan ibland röra sig och sprattla mycket men mer utmärkande är att han kommunicerar genom att prata och babbla. Idag upplevde jag faktiskt att han härmade mig när vi satt och jollrade i soffan, härligt!

Jag har märkt att han är en bebis som gillar lappar. Tyger, gosedjur och filtar med små lappar på. Elsa var inte speciellt intresserad av det, men det är Viggo.

Inga små gaddar har synts till än. Ibland dregglas det så mycket att jag tror att det är på gång, men nej. Elsa fick ju tänder först när hon var 11 månader, så vi får se hur lång tid det tar för Viggo. Men eftersom jag ammar så mycket ännu hoppas jag han väntar länge!

Han är vaken ofta på nätterna den lilla rackarungen. Han vill inte låta sig tröstas av nappen utan vill helst snutta och äta lite. Då somnar han om. Det är inte alls omöjligt att han väcker mig 6 ggr per natt. Dock är han väldigt lätt att lägga kl 19 på kvällen och då brukar han sova sitt längsta pass. Men det varierar. Igår sov han bara 3 tim innan han ville ha mat, i förrgår sov han rekordlänge, hela 7 timmar. Han var dock vaken efter 5 timmar men av någon underlig anledning somnade han om igen.

Hur som helst: Han är världens bästa bebis!

Helgen som varit

Hej alla....Viggo här.

Jag vet att det redan är torsdag (för övrigt min 6 månaders dag) och detta inlägg handlar om förra helgen. Jag hinner inte riktigt med. Jag har så mycket att göra förstår ni.

I fredags var det rätt galet. Mamma och Elsa tog med mig till Grästorp, hem till mammas vän Elin och hennes familj. Och det skulle visa sig att det var värsta barnkalaset där. Och då menar jag verkligen VÄRSTA. Det var Elsa och hennes fyra kompisar Willy, Leon, Ebba och Noa och sedan var det mina tre kompisar också, Henning, Joel och Ingrid. Måste dock säga att de stora var de som ställde till med ett fasligt liv. Fast i och för sig var det rätt kul att ligga och titta och lyssna på allt spektakel. Jag låg still, uppallrad i soffan, i nästan två timmar och roade mig med att bara titta och titta. Jag tycker de vuxna såg lite trötta ut när vi åkte hem, jag kan inte förstå varför?

På lördagen åkte jag och mamma och lämnade Elsa hos morfar och Britt, sedan åkte vi vidare till Åsa och hennes familj i Gammalkil.



Greta, 6 år, och Viggo myser på söndagsmorgonen

Där finns världens bästa barnvakt, Ingrid! Hon älskar bebisar, alltså mig! Medan mamma och Åsa var ute och red tog Ingrid hand om mig, jag sov dock, men kände mig trygg hos henne. Vi sov över hos dem och hade det bara så skönt!















På söndagen åkte vi till ytterligare en av mammas vänner, Johanna. Hon och hennes man Fredrik ska få en bebis i april nästa år, alltså samma månad som jag föddes. Skönt, då är jag inte minstingen längre. Vi längtar redan efter att få träffa lilla bebisen som nu ligger gott i sin mammas mage! Sedan hämtade vi Elsa hos morfar igen och hon verkade haft det så bra man bara kan. När jag blir större hoppas jag också att jag får sova över hos morfar själv, utan mamma och pappa.När vi ändå var i Tranås åkte vi till mormor också och sov där en natt. Mormor tycker visst jag är en rejäl nattsuddare. Hon kunde knappt sova alls för jag var visst vaken och tjoade på natten så många gånger. Jag tror de vuxna överdriver lite, så himla farligt är det väl inte. Sova är väl överskattat. Så den helgen hann vi med en massa härliga besök!!!

Vår konstnär

Nyligen målade Elsa dessa:




Hon målade dem till grannflickan Meya och sa att den högra minsann föreställer troll och den vänstra vatten. Och som Meyas mamma sa: -man är en riktig konstnär när det krävs att man förklarar vad man målat.

Sedan ville Elsa göra fotavtryck. Hon bad mig att måla under hennes ena fot (roligast är väl att få fotsulan målad snarare än själva fotavtrycket). Nej sa jag, det orkar vi inte. Det blir så kladdigt och så måste vi tvätta foten sedan. Men snälla mamma sa Elsa. När jag sa nej ytterligare en gång och frågar henne "varför måste vi måla foten?" så svarar Elsa:

Det är för att jag tycker så mycket om dig. Det är därför jag tycker så mycket om dig, i hela världen!

Gissa om hon fick sin fot målad?

Inte glad i gröten

Nu har vi gett Viggo gröt i nästan en månads tid. Det går sådär måste vi erkänna. Han förstår inte alls vad det ska vara bra för när mamma har mat. Vissa dagar går det lättare medan vissa får man verkligen inte ens in skeden i hans mun. Men vi kämpar vidare, någon dag kanske han ändrar sig och inser att gröt och annan mat faktiskt mättar i lilla magen.

Han har även fått smakportioner av palsternacka, morot, blomkål och har även smakat på banan, avokado, squash och mangopuré. Bäst har nog ändå palsternackan varit. Däremot verkade han tycka alvedon var gott. Han är lite knasig Viggo.

Så här uppgiven och sorgsen ser man ut när man äter gröt:

En saga

Elsa berättade en saga för mig i morse.

Det var en drake och en flicka.
Draken åt upp flickan.
Då blev flickan kissnödig.
Hon kissade i drakens mun.

Varpå Elsas skrattar gott åt sin egen saga.

En spännande natt

Inatt är den natt då Elsa för första gången sover utan blöja!!!!

Jag hoppas så mycket för hennes skull att det går vägen. Hon ville själv sova utan och sa flera gånger att hon måste gå upp på natten om hon blir kissnödig. Jag har bett henne ropa på mig i så fall för hon har inte riktigt lärt sig torka själv.

Så nu håller jag tummarna för lilla stumpan. Om inte...så har jag bäddat med plastad frotté i sängen!

Håll i hatten-nu åker vi!!
GOD NATT!!

Osloresan

Tidigt i lördags morse så kom vi då äntligen iväg till Marcus, Hege, Nellie och Ebba i Oslo. Vi har pratat om det i nästan ett års tid och nu blev det äntligen av.

Resan totalt tog ungefär 7 timmar. Själva bilresan utan stopp tar ungefär 5 timmar, men åker man med små barn krävs det ju ett par stopp på grund av amning, toalettbesök, mat, räta på ryggen och kaffe. Men jag måste säga att jag är imponerad av de små. Elsa visade på ett väldigt tålamod och gnällde inte mycket alls. Vi hade ju dock laddat med film, hörlurar, saft och russin så då gick det smidigt. Hon sov knappt inget, varken dit eller hem. Somnade när vi hade ungefär 20 min kvar i båda riktningarna, vilket var mindre bra, för i det läget är det en rejält ilsken 3-åring man måste väcka ur sin skönhetssömn. Viggo sov nästan hela resan förutom när han åt och fick komma upp lite. Har hört att små bebisar inte bör sitta i sitt babyskydd mer än 1-2 timmar i sträck. Det är visst inte bra för deras små ryggar. En enda gång på hemvägen fick vi stanna oplanerat för att han började skrika och var hungrig. Vi hade då bara 40 min hem men insåg att han inte tänkte "stå ut" tills vi kom hem så det var bara till att stanna på första bästa ställe.

Det var jättekul att se Marcus och Heges hus. De flyttade dit för ett år sedan. Ett mysigt litet parhus utanför centrum. Vi var iväg till en stor, lite speciell lekplats inne i stan på lördagen. Där kunde Elsa springa av sig lite energi efter bilresan. Deras dotter Nellie, som är sisådär 8 mån yngre än Elsa, var som balsam för Elsa måste jag säga. Elsa är ju rätt livlig och rätt uppjagad när hon leker och ofta slutar det med bråk om leksaker och tjafs. Men Nellie som är så lugn fick Elsa att tagga ned en hel del så vistelsen hos dem var faktiskt rätt rofylld. Tack lilla Nellie för att du är en så mysig lugn unge! På söndagen åkte vi upp till Holmenkollen och gick på tur. Jättehärligt och roligt att bara vara ute och gå sådär. Vi gick till en mysig kaffestuga där vi åt vår medhavda picknick och hem igen. Vi var faktiskt ute i mer än 3 timmar. Lite roligt var att jag fick se Holmenkollens skidhopptorn på nära håll..Oj, herregud vad högt och brant. Där skulle jag alllldrig vilja åka utför kan jag lova, vilka galningar som pysslar med sådant.

Vi åkte hem tidigt på måndag morgon igen. Ola är ju föräldraledig på måndagar nu så då passade det bättre. Skönt att köra i dagsljus. Nedan följer lite bilder från turen.

Nellie och Hege

Ola och Elsa på väg uppför

Fikapaus

Viggo var ju också med

Nellie och Hege tittar på utsikten

Det var inte bara vi som var ute denna söndag=)

Gamla goa barndomsvänner; Mackan och Ola

Vaccinering

I eftermiddag var vi på vårdcentralen för att vaccinera oss. Elsa fick sin andra dos mot hepatit A och jag fyllde på med stelkrampsvaccin.

Elsa gillar ju faktiskt det här med att åka till "doktorn". Verkar som hon blir väldigt förväntansfull när vi ska besöka doktorn. När vi blev hämtade i väntrummet följde hon tyst med sjuksköterskan in i ett rum och utan att ens blivit beordrad hoppade hon upp på britsen och la sig raklång, helt tyst och stilla. Hon vet hur man ska göra! Så hon blev nästan lite förnärmad när vi sa att hon kunde sätta sig upp igen, hon behövde ju inte ligga där för att få ett stick i armen liksom.

Hon var precis hur duktig som helst när hon fick sprutan. Inget gråt, inget skrik-verkligen inte ett ljud! Jag blev nästan förvånad. Det är ingen fara sa hon bara och log med hela ansiktet. Sedan fick hon två små leksaker och ett barnplåster på armen. Hon var så nöjd så.

Jag hade lovat en glass som belöning så vi åkte till Shell, tankade och köpte glass. Vi satt sedan och myste i soffan med varsin glass medan lillebror satt i soffhörnet och avundsjukt tittade på oss med stora ögon.

Hon är döende!!

Ola la Elsa nu ikväll. Han läste för henne och gick sedan ut, sa god natt och stängde hennes dörr. Efter 5 min börjar hon skrika hjärtskärande....mamma, mamma, mamma. Jag hörde på tonen att nu sjutton har det hänt något och skyndar uppför trappen. Skriandet stegras och det låter som hon fastnat eller kommit i kläm. Jag rusar in med andan i halsen och hittar en dotter liggandes i sängen i totalt upplösningstillstånd. Tårarna, blandat med snor, droppar nedför hakan, ansiktet ör högrött och håret är rufsigt.
Herregud Elsa säger jag, vad i herrans namn är det?

JAG HAR TAPPAT MITT PLÅSTER FRÄSER HON FRAM MED KNAPPT HÖRBAR RÖST!!

I detta skede har även Ola äntrat rummet, för det lät verkligen som om flickebarnet var döende.

MITT PLÅSTER HAR LOSSNAT! DET SATT FAST PÅ BYXAN!

Små problem för små barn kan verkligen ta ofantligt stora proportioner, men hon överlevde, vilket vi alla är glada för.