På jourcentralen kunde de inte se några övertygande bevis på att hon hade en infektion i kroppen men det kändes skönt att kolla upp det ändå. De ville hon skulle ta en antibiotikakur bara för att, men när hon helt slutade säga att det gjorde ont hämtade vi aldrig ut medicinen. Jag tycker det känns rätt onödigt att trycka i barnen antibiotika om det inte behövs. Och dagen efter var febern borta och besvären också. Dock visade urinodlingen på lite lite förhöjd bakterieflora så nästa vecka ska det göras en odling till. Skönt att läkaren ändå tar så allvarligt på det, att de verkligen vill veta att hon är frisk innan de släpper ärendet.
Jag var på ensamresa till Hanna i Stockholm mån-ons den här veckan och på vägen hem fick jag feber och hemma väntade en febrig Viggo, så då började nästa sjukvända. Min feber och det halsonda höll bara i sig ett dygn medans Viggo feber var högre och mer ihärdig. Men hans allmäntillstånd var bra och vi fick i honom välling, så det var bara till att avvakta i 4 dygn. I lördags morse vaknade han full av utslag så därmed kunde vi ganska snart konstatera att det troligen rörde sig om tredagarsfebern. I samband med att utslagen dök upp så sjönk temperaturen i den lilla kroppen (precis som det ska gå till). Han är idag söndag fortfarande gnällig och klängig och det är svårt att få i honom mat. Men det är väl bara till att vänta ut det hela och hoppas han är sig själv inom ett par dagar. Han är i alla fall rätt mycket piggare nu än för ett par dagar sedan, men han ser ju ut som kriget den lille tjorven.
