En svart dag

Idag hände det som inte får hända. Anton, 21 år, stormar in på en skola i Trollhättan. Maskerad och med svärd dödar han två personer, kanske fler. En helt obegriplig händelse.

Elsa satt hos mig i soffan och tittade på presskonferensen i eftermiddag. Hon är så pass stor nu att det inte går att undvika att hon tar del av sådana här saker.

Jag sa att det var en ond människa som gjorde det här och att polisen skjutit den personen som nu låg på sjukhus. Varför ligger han på sjukhus frågade Elsa. Jo även om han gjort något jättehemskt måste han få vård på sjukhuset. Men han är ju ond sa Elsa. Hon verkade inte tycka att han var värd att hamna där. Strax därpå får vi veta att gärningsmannen dött. Tycker du att det är bra att polisen dödat honom mamma? Vad svarar man när man inte vet själv. Jag tycker det är tur att han är död så att han inte kommer till min skola sa Elsa. Jag säger då att Trollhättan ligger en bit bort så han hade inte kunnat gå hit. Men han skulle kunnat ta bilen svarar Elsa. Hon är nyfiken och förskräckt på samma gång och har snappat upp jättemånga fakta, såsom skolans namn och att ett barn dött. Hon var först väldigt orolig för att han skulle ha mördat någon 6-åring.

Ja vad ska man säga. Tyvärr är ju inte alla människor och gärningar goda och det är något vi pratar om här hemma allt mer. Jag har insett att hon sista tiden fått upp ögonen för sin omvärld. Vi pratar om varför människor är på flykt eftersom hon ser sådana inslag på TVn titt som tätt. Vad är miljö frågade hon i söndags.

Idag pratade vi även om vad det innebär att adoptera ett barn och varför vissa barn blir adopterade. Elsa ville att vi skulle adoptera ett barn så att det skulle slippa vara ensamt på ett barnhem. Jag sa att man i alla fall kan hjälpa till på annat sätt och att vi ger pengar till Unicef och läkare Utan gränser.  Det tyckte hon var jättebra.

Jag som mamma skulle över allt annat vilja kunna säga till Elsa att det inte finns något ont, inget mörker och inga "fula gubbar", men det kan jag inte och det gör så ont i hjärtat.

Dans, middag, ridning, Leos och bad

Så sammanfattas helgen.
Det började med disco i Tabergsskolan i fredags. Elsas första disco! Hon var så förväntansfull och har pratat om det hela veckan. Hon hade en ny blåvit klänning från Polarn och Pyret vars kjol står "rakt ut" när man snurrar. Vi lockade håret och målade naglarna. Hon hade en liten rosa väska med glittrigt lypsyl i och pengar till godis i kiosken. Hanna och Meya kom hit en timma innan discot på förfest. De åt ostbågar, drack festis och sjöng och dansade. Sedan körde Ola dem till discot där de hade en toppenkväll enligt Elsa. Hon längtar redan till nästa gång.

I lördags kväll var familjen Karin, Karl, Nils och Sally här på middag. Vi åt köttgryta med chili/choklad och pressad potatis. Till efterrätt blev det äppelpaj. Vi har inte setts sedan midsommarafton så det fanns en hel del att uppdatera sig om. Karin är sjuksköterska sedan många år och vidareutbildar sig till barnmorska nu. De har mycket praktik och just nu är hon i Eksjö på förlossningen. I torsdags hade hon fått vara med vid ett urakut kejsarsnitt. Det kan nog verkligen vara ett omtumlade och spännande jobb emellanåt och säkert lite läskigt. Detta snitt hade dock gått väldigt bra och bebis och mamma mådde fint efteråt.

Igår så åkte jag och tjejerna till en kompis på lite lek och ridning  i Ölmstad på ridklubben där. Knatteridningen var faktiskt bra då det inte bara gick ut på att forsla runt barnen på hästryggen utan ridläraren försökte ju faktiskt lära ut en del. De fick stå upp i sadeln, försöka hålla fötter och händer rätt, rida en liten bana med hinder och trava. Ola och Viggo var ett par timmar på Leos lekland och busade under tiden. Efteråt var det simskola så vi strålade samman där. När vi kom hem lagade Ola pyttipanna på rester och ägg.

Ola har i helgen byggt ett insynsskydd vid det nya trädäcket. Spabadet ska Ola hämta idag. Det ska bli väldigt spännande. I eftermiddag kommer det en kranbil som ska lyfta schabraket på plats. Jag vågar knappt se på när badet ska lyftas över carporten tror jag, haha.

Viggos utslag har nästan helt försvunnit som tur är.

Senaste nytt

I fredags åkte vi på after work hemma hos Madde, Jon och deras Emma och Agnes.  Vi har ju träffat dem en del i sommar eftersom vi semestrade ihop men vi insåg att det var ett helt år sedan vi senast var hemma hos dem. Hur fort går inte tiden liksom? Det var hur trevligt som helst. Vi fick jättegod mat och vi badade i deras spabad. Ungarna lekte verkligen jättebra hela kvällen och då blir ju kvällen extra bra.

I söndags var barnens mormor här hela dagen (hon var efterlängtad) och Viggo var på 4-årskalas i Slättenskolan, piratkalas för Melker. Det var Viggos första kalas utan mamma och pappa och det gick utmärkt. Det svåraste var att ge bort den häftiga draken som vi köpt till Melker. En sådan vill nu Viggo ha av tomten på julafton.

Elsas simskola blev inställd på eftermiddagen så Ola åkte in till badet med bara Viggo. I måndags var det dags för Viggo att ta skolfoton. Vi hoppas de bilderna blir minst lika bra som Elsas blev.

Efter nästan 2 dagars gråt och gnäll insåg jag plötsligt att Minna minsann har en tand som håller på att titta fram. Överraskande med tanke på att de andra varit tandlösa ända fram till 10-11 månaders ålder. Skönt när man får en orsak till problemet och efter en hutt alvedon verkade hon må lite bättre. Men detta plus att hon hela tiden snurrar runt till mage har gjort det rätt så problematiskt att söva henne. Som nu t ex, hon är jättetrött och jag försöker få henne att somna i vagnen. Ändå snurrar hon runt, ställer sig på alla fyra, gungar och bökar. Och så börjar hon gråta och skrika. Jag har nu "rättat" till henne fyra gånger för att hon nästan varit på väg att backa ur och trilla ned från vagnen. Knöl och bök är bara förnamnet. Elsa gjorde precis likadant, sin syster upp i dagen med andra ord.

Viggo har drabbats av något "prickvirus" så han har utslag lite varstans som kliar och kliar. Stackarn!! Efter fyra dagar med utslagen och det bara blivit värre så åkte vi till doktorn igår. Eftersom han har sådan klåda fick han antihistaminer för att dämpa det. Är det inte bättre efter helgen får vi åka dit igen. Men han är pigg och glad för övrigt.

På båda vagnarna har jag nu tagit bort liggdelarna så Minna kan sitta upp och titta när vi är ute och går. Det uppskattas kan jag lova. Dessutom har det blivit så pass kallt att åkpåsarna har fått göra entré. Det börjar även närma sig att byta bilstol till henne också, hon växer ju så det knakar. Men innan vi gör det måste vi testa oss fram till hur vi ska placera alla bilstolarna i bilen. Vi vill ju gärna att Viggo ska åka bakåtvänd ett tag till och tyvärr kan det bli lite knepigt att få in två sådana stolar i bilen, en framåtvänd och så två vuxna. Vi får testa oss fram och se hur vi kan lösa det.

Elsa: Mamma, vet du, jag vet något tokigt. Jättetokigt. Vill du veta?

Jag: Klart jag vill.

Elsa: När man går i 1an, 2an, 3an, 4an, 5an, 6an, 7an, 8an och 9an, vet du, då har man UTEGYMPA. Liksom utegympa, det är ju helt tokigt.

I skolan håller de nu på med att förstå det här med att sätta ihop ord till ett, t ex BLOD och PUDDING. Det blir ju blodpudding och sätter man ihop det bakofram blir det puddingblod. Man märker att hon lär sig mer och mer och hon tycker det är roligt att få berätta för oss, men kanske inte precis när vi frågar utan när hon känner för det, haha.

Dop

Förra lördagen var vi på dop för Marie och Lars andra dotter, Nora. Dopet var i Bankeryds kyrka. Precis innan vi skulle åka gick Viggo runt Audin och smetade ned hela händerna med svart smuts från däcken och strax därefter kräktes Minna på sig själv där hon satt i sin bilstol. Puh, det blev lite svettigt och vi var sist in i kyrkan. Men vi hade några minuter till godo. Dopet var väldigt fint, dock tyckte själva huvudpersonen att det var mindre roligt. Nora grät sig igenom det hela. Tråkigt för Marie och Lars som inte kunde njuta av stunden, men ibland blir det ju så där.

Efteråt var det kalas på Domsand båtklubb. Vi har aldrig varit där tidigare. Det var ett väldigt härligt ställe. Elsa vill tillbaka dit och leka på stranden säger hon. Att åka på dop med tre barn gick faktiskt väldigt bra, de skötte sig utmärkt. Guldstjärna till dem! När ändå alla var uppklädda och fina passade vi på att ta ett familjefoto.

Minna 6 månader

Lilla donnan har nu passerat halvåret. Hon rör sig runt som en snabb vessla på golvet nu och försöker lista ut hur man får till det med händer och fötter för att krypa. Ofta står hon med näsan ned i golvet och rumpan rakt upp.

Hon äter mer och mer vanlig mat nu. Gröt morgon och kväll och mitt på dagen brukar vi testa något annat. Vi märker hur lätt det har varit att introducera annan mat än mammas till skillnad från de andra två. De hulkade och klöktes som tokar. Minna har inte hulkat en enda gång faktiskt utan smaskar glatt på. Idag testade vi lite katrinplommonpuré till gröten. Det verkade hon gilla och eftersom jag märkt att hennes mage blivit lite trög är ju det utmärkt att äta. Jag har köpt lite pureér med fisk och kyckling också. Vi får se vad hon säger om det.

I tisdags var vi hos läkaren på 6-månaderskontrollen och allt såg fint ut.  De testade lite småsaker såsom att hon tittar på den som pratar, om hon följer saker man tappar på golvet med blicken och om hon kan flytta en sak från ena handen till andra. Hon vägde nu 7690 gram och mätte 66,5 cm. Huvudomfånget har ökat till 43 cm ungefär.

Hyss och tankar

När Elsa och granntjejen Meya leker hittar de ganska ofta på en hel del hyss. För ett par veckor sedan var de inne hos Meya och som de själva sa, de blev sugna på något gott. De hämtar därför en skål med strösocker och tar med till Meyas rum. Väl där verkar det ha gått lite vilt till och merparten av sockret spiller de ut på golvet, och det är ju för gott för att förgås så ungarna försöker sedan slicka upp sockret på golvet. Ja resten fattar ni ju. Socker som blir vått och är slickat på är ju inte helt lättstädat. Det fick Meyas pappa befara efteråt.

En dag satt de två och åt mellanmål här hemma. Följande samtal skedde:
Elsa: Meya, vem ska du gifta dig med?
Meya: Jag veeeet inte.
Elsa: Vet du Meya, så här är det. Man gifter sig med någon, sedan delar man på sig och så är man vänner. Så är det.
Meya: Oh, bra! Då kan jag bo själv ju.
Elsa: Ja, fast du måste gifta dig först ju. Vem ska du gifta dig med då?