Pingstdop

En dryg vecka sedan sist...Gungan och studsmattan jag skrev om sist nyttjas dagligen, så det känns som bra investeringar.

Här hemma har vi varit lite krassliga. Jag har haft lite ont i halsen och en enträgen hosta. Ola har haft jätteont i halsen, någon virusinfektion sa de på vårdcentralen. Han har varit hemma från jobbet tre dagar. Stackarn har knappt kunnat äta. Elsa har snorat och Viggo är fortsatt rejält täppt i näsan. Men nu börjar vi bli lite bättre tycker vi. Men vi har inte varit sängliggandes utan fått lite gjort. Vi har fått ned blommor och träd i alla krukor ute så nu är det riktigt sommarfint på altanen och framsidan.

Viggo är idag 6 veckor gammal-vår goa lilla prick! Han är sällan ledsen, han liksom bara gillar läget och anpassar sig. Men det kanske är så med småsyskon. Istället tar Elsa all energi vi har, både positiv och negativ. Det är verkligen en tuff och envis liten treåring. Till största delen är hon fantastiskt glad och rolig, men då och då blir hon som besatt av djävulen. Den värsta biten är nattningen. Jag vet inte hur vi ska komma tillrätta med den. Hon vill till vilket pris som helst inte sova, det blir bråk och gråt varje kväll. Så fort man ska börja byta blöja, ta på pyjamas och borsta tänderna börjar kriget. Helst att borsta tänderna. Det enda alternativet blir att hålla fast henne och tvinga henne och det känns så tråkigt. Sedan går det ofta rätt bra tills efter man läst saga, då skriker hon att man ska läsa mer. Gör man inte det utan säger att det nu är dags att sova så börjar hon bråka, ska kliva upp och gråter. Man får tvinga henne kvar i sängen och hon vrålar som en galning. Detta moment kan pågå lääänge! När hon väl accepterar och slappnar av somnar hon på två minuter, så allt handlar ju om att hon verkligen inte vill slappna av, hon gör allt för att inte "råka" somna. Och det går inte att prata med henne heller, hon bara skriker och slåss. Igår var hon så arg att hon slet sönder sin nya Mamma Mu bok, sparkade mig i ansiktet (inte så hårt i och för sig) och både Ola och jag tappade tålamodet. Till slut somnade hon bara, rakt upp och ned. Jag var så besviken och utmattad av allt detta bråk att även jag började gråta. Jag är glad att treårstrotsen troligen någon dag går över, för det är väldigt påfrestande och man beter sig inte som den förälder man vill vara alla gånger. Det är lätt att tappa tålamodet och man tar i lite för hårt, både fysiskt och verbalt. Vi vet ju att hon inte direkt styr över sina utbrott, det är ju en fas av hennes utveckling, men jobbigt är det.

I helgen fick både Elsa och vi lite semester från varandra, vilket var skönt! Hon sov borta hos släktingarna i Vaggeryd i två nätter och hon hade haft det alldeles underbart roligt. Härligt!

I lördags var jag, Ola och Viggo på dop för Linn (Fanny Ingrid) Ederfors. Det var en fin tillställning.

Linn döps i Slottskapellet

Marie, Linn och Lars

Efterföljande fika i Fjällstugan.