Ola la Elsa nu ikväll. Han läste för henne och gick sedan ut, sa god natt och stängde hennes dörr. Efter 5 min börjar hon skrika hjärtskärande....mamma, mamma, mamma. Jag hörde på tonen att nu sjutton har det hänt något och skyndar uppför trappen. Skriandet stegras och det låter som hon fastnat eller kommit i kläm. Jag rusar in med andan i halsen och hittar en dotter liggandes i sängen i totalt upplösningstillstånd. Tårarna, blandat med snor, droppar nedför hakan, ansiktet ör högrött och håret är rufsigt.
Herregud Elsa säger jag, vad i herrans namn är det?
JAG HAR TAPPAT MITT PLÅSTER FRÄSER HON FRAM MED KNAPPT HÖRBAR RÖST!!
I detta skede har även Ola äntrat rummet, för det lät verkligen som om flickebarnet var döende.
MITT PLÅSTER HAR LOSSNAT! DET SATT FAST PÅ BYXAN!
Små problem för små barn kan verkligen ta ofantligt stora proportioner, men hon överlevde, vilket vi alla är glada för.
Hahaha hon är bara för rolig...
SvaraRadera