13 november 2013

4 blev 3

I söndags for Ola till Kina och ska vara borta 10 dagar. Det är inte så lätt för en 4,5-åring att förstå. Så för att visualisera det hela lite enklare så gjorde vi en kalender här hemma och Elsa älskar den. Varje kväll får hon kryssa över innevarande dag och vi kan räkna hur många dagar som gått och hur många dagar som är kvar. Vi passar på att öva veckodagarna och vi planerar in händelser på dagarna. Så igår hade hon stenkoll på att det var tisdag och att det var gympadagen. På fredag vet hon att vi ska till mormor och sova över (hurra hurra enligt henne) och på lördag vet hon att vi ska till Britt och morfar och sova över (också hurra hurra). Och nästa tisdag ska mamma till Göteborg så farmor och kanske farfar kommer hämta henne och Viggo på dagis och stanna kvar tills de somnat. Det är toppen med en kalender!




Igår var vi alltså på Elsas barngymnastik. Efter helt galen stress (bussen stannade på hållplatsen 16.45 och sedan hämtade jag barnen och vi sprang hem, satte oss direkt i bilen och körde dit) eftersom gympan började 17.15..Men vi hann, vi är duktiga. Hur som helst..När det var 10 min kvar på gympan slog Elsa hakan i huvudet på en annan flicka och Elsa bet sig hårt i läppen. Jisses vad det blödde!! Hon hade hela händerna fulla med blod, likaså jag. Jag drog en lättnadens suck när jag förstod att tungan var hel och inga tänder stod på sniskan. Att en sprucken läpp kan blöda så mycket, helt otroligt. Elsa grät bara en kort stund och så fort vi hade stoppat det värsta blodflödet så var hon med på sista övningen ändå. Det är en modig och tuff liten tös vi har. Jag blev så stolt. Läppen ser bra ut idag för övrigt.

1 kommentar:

  1. Men stackars Elsa då!
    Ja det där med att pkanera med barnen gillar dom verkligen. Visst kan man berätt vad som ska hända i veckan men dom glömmer ju så snabbt. Man kanske skulle införa nåt skoj där... Dom måste ju inte ha autism för att uppskatta en bildkalender/planering som Måns berättade om. Det tåls att klura på i alla fall

    SvaraRadera