Läkarkontroll

I fredags åkte hela truppen till bvc för det var dags för läkarbesök för Minna. Allt såg fint ut. Läkaren lyssnade på lungor och hjärta och tittade igenom henne överlag. Minna följer sin kurvor vad gäller vikt och längd med sina nu dryga 4,8 kg och 56 cm. Läkaren tog också en titt på hennes smultronmärke på ryggen. Ett sådant märke är en godartat tumör som växer sig större de första månaderna för att sedan tillbakabildas. Det kan ta flera år innan det är helt borta. Men Minnas märke har vaga ljusa fläckar i sig redan nu så med lite tur har det slutat växa och redan börjat avta. En första reaktion var att det kändes lite trist att hon skulle ha ett sådant fult märke men efter att ha googlat lite på internet inser jag hur mycket värre det kan vara. En del barn får enorma sådana här märken i ansiktet och till och med vid ögat som växer rejält och kan äventyra deras syn till exempel. Så Minnas märke är absolut ingen fara känner jag nu.

De andra barnen hade fullt upp med att leka och stoja hos läkaren. Inte helt smidigt att åka med alla tre, men det går. Bara man ser till att förbereda dem på det och vara ute i god tid så. Efter besöket var vi på Konsum för att köpa kycklingklubbor som Elsa beställt till fredagsmyset. Där glömde jag Minna vid läskhyllan och det var först när vi andra var vid mjölkdisken och jag hörde henne gråta som jag insåg att jag hade ett tredje barn med mig. Helt galet, men jag kopplade till 100 % bort att hon fanns. Nästan otäckt, men får väl skylla på att jag inte vant mig än. Hon har ju faktiskt bara funnit hos oss i 7 veckor.

Efter lunch bakade vi kladdkakemuffins och medans de svalnade byggde vi ihop en lång flexitrack bilbana och satte i batterier i bilarna så ungarna kunde leka ordentligt med det ett tag. Efter lite fika (muffinsen fick klart godkänt) badade alla tre barnen. Minna har ändrat sig nu och tycker det är jätteskönt och dagen till ära fick hon bada i stora badkaret med sina syskon. Det var väldigt mysigt ändå tills Viggo hällde en hel båt med vatten över huvudet på henne. Då skrek hon och ville inte bada mer. Det kan man ju förstå.

Ett leende

Minna har senaste veckan utvecklat den härliga förmågan att le. Herregud så härligt det är när man får kontakt och bekräftelse på det viset. I måndags när vi var hos morfar och Britt charmade hon morfar helt och hållet med sina leenden. Jag erkänner att fotot nedan inte direkt är det vackraste på tösen, men det är inte lätt att fånga leendet på bild ska ni veta.

Jag sa till Minna här en dag: Ja du Minna, vilken konstig familj du kommit till (Elsa och Viggo levde rövare). Viggo stannar upp och säger skrattande: -Ja, till bajsfamiljen!!

Igår var bajsfamiljen på utflykt till skogen. Ola var magsjuk natten mellan onsdag och torsdag så helgens planer gick i stöpet. Men men, skogen är aldrig fel det heller.

Gårdsfest

I tisdags var det dags för vårens gårdsfest på förskolan. Tyvärr regnade det väldigt mycket när barnen skulle sjunga för oss, men det var inte så mycket att göra åt. Tipspromenad, sånger och korvgrillning lyckades vi åstadkomma ändå innan vi kalla gick hem igen.

Simskoleavslutning

Förra söndagen var det simskoleavslutning för Elsa. Det firades med bulle och saft. Bästa lektionen på hela terminen enligt Elsa. De har övat på att flyta, hoppa från kanten samt simma 10 meter hur som helst. De har tränat mycket på bröstsimsbentag (både på mage och på rygg) och att dyka ned efter ringar på botten. Till hösten är hon anmäld till bröstsimskola 2 och samtidigt ska Viggo få börja på minisim 1. Han är så laddad inför det. Men tills dess hoppas jag det blir många bad i sjön i sommar.

Vår Elsa

Förra veckan var jag på utvecklingssamtal för Elsa på förskolan. Det är spännande att höra mer i detalj vad de gör på dagarna, vad de fokuserar på och hur de upplever Elsa. Hajarna som Elsas grupp heter är en jättetrygg och bra grupp enligt pedagogerna, vilket innebär att alla faktiskt kan leka med alla och att alla barnen med tiden blivit trygga med att prata och våga vara sig själva inför gruppen. Det är något Elsa inte alltid är så bekväm med men om hon vet att hon ska presentera något och är förberedd så går det väldigt mycket bättre nu än tidigare. De övat på detta genom att barnen återkommande fått berätta om sin favoritbok och genom att tillsammans skapa en saga med hjälp av en berättarsten (där det ena barnet slutar tar nästa barn vid och så blir det slut en helt fantastiskt galen sammansatt saga).

Vi pratade om Elsa utifrån ett kompendium med bilder som pedagogerna gjort och jag tycker det är helt otroligt vad mycket aktiviteter som Elsa får vara med om när hon är på förskolan. Och pedagogerna är fantastiskt duktiga på att hitta en pedagogisk aspekt i nästan alla situationer. T ex bjuda in barnen till att fundera på sina fotspår i snön. Vem har störst, minst och vilka mönster kan de se? Hur ser skuggan ut och vad är det? De fångar varje ögonblick till inlärning på ett helt annat sätt än en själv.

De har lärt sig lite teckenspråk och övar på tal och skrift med hjälp av att se på "Fem myror är fler än fyra elefanter". Under våren har tjejerna fått pröva på mer killiga aktiviteter och vice versa med mkt gott resultat. Tjejerna fick frågan: -Vad är killarna duktiga på? Att springa var t ex ett svar. Så då hade tjejerna springtävlingar till följd av det.

Elsa vill gärna baka sa de så det får vi göra mer hemma helt enkelt. De är ofta ute och de brukar då och då ha heldagar ute och laga lunch i skogen. När Elsa var mindre sa de att hon tyckte det var så väldigt jobbigt att gå men nu istället gillar hon att springa. Ofta ställer hon frågan: -Får vi springa nu?

Snart är förskoletiden förbi för Elsas del. Det har varit en jättebra tid. Hon slutar 12 juni. Det blir nog med en lite tår i ögonvrån, iallafall på mamman. Elsa däremot ser nog bara framåt mot att få börja förskoleklass i augusti på Taheskolan. Nästan alla hennes kompisar följer ju med, hela 22 barn från förskolan hänger med dit.

Kusinerna & Farmor

Det här med pottan...

Det går inget vidare med potträningen för Viggo. Vi försöker få honom att sätta sig på pottan men han vill i regel inte. Enda gången det går är om han är i badet och han säger att han måste bajsa. Då går han med att sitta på pottan. Annars säger han "på golvet" bara om man säger: -att du kan ju sitta på pottan!?
Och eftersom han har problem med magen, förstoppad eller vad det nu är, kan vi inte med gott samvete köra igång den processen till 100 %. Vi har ju kontakt med läkare och får testa oss fram vad gäller förstoppningsmediciner. Vi får se hur det utvecklar sig. Elsa försökte iallafall läsa om Lillefant som bajsar på pottan förut i hopp om att det skulle påverka Viggo. Sötnos! Bra försök.

Konstnären

Barnen har målat lite här nu på förmiddagen. Detta är en stooor val som plaskar i diket i havet enligt Viggo. Jag tyckte den var så fin med alla glada färger!

Minna 1 månad

Igår blev Minna en månad gammal.

I tisdags var vi och besökte bvc och nu vägde hon 4200 gram-äntligen mer än sin födelsevikt. Hon hade gått upp hela 220 g på en vecka och i regel önskar de att bebisarna går upp minst 150 gram i veckan. Ett bra tecken på att amningen funkar bra med andra ord. Hon har växt drygt 3 cm och huvudomfånget har ökat med nästan 2 cm.

Hon är en stark tjej som rör mycket på sig, fokuserar bra med blicken och nu sista dagarna kan jag tycka mig att hon försöker småprata lite och göra lite med ansiktsuttryck som nästan ser ut som små leenden. Tyvärr verkar hennes mage bråka en del med henne men det verkar vara lite från dag till dag. Idag t ex har det varit rätt lugnt med skrikandet men både fredag och lördag har varit jobbiga för henne. Det är bara att trösta, vagga, massera magen och försöka få henne lugn och trygg.

70-åringen och valborgshelgen

Förra lördagen firade vi svärmor/farmor/mamma Maggan som fyllde 70 år den 21a april. Först samlades alla kusinerna för att ta en bild tillsammans med farmor som hon ska få i present. Sedan åkte vi allihopa till en restaurang inne i Jönköping, Rose Garden, som serverar mongolisk buffe och en massa annan jättegod buffèmat och sedan en mängd glass och paj till efterrätt. Väldigt trevligt och gott. Ungarna skötte sig fint. De sista 10 minuterna var lite stökiga då jag gissar att allt socker från efterrättsbordet gjorde sig till känna i de små kropparna så de ville bara springa runt och jaga varandra på restaurangen. 

Jimmy, Linda och Filip. Barnens kusiner.

I torsdags eftermiddag skippade vi att åka och titta på valborgselden. Istället var grannarna inne på besök. Minna fick en liten present och vi åt ugnspannkaka dagen till ära. I fredags fm träffades hela mammagänget med familjer hemma hos Elin, Christian, Ebba och Ingrid i Grästorp. Det blev lek på lekplatsen utanför dem och sedan grillade vi korv på deras baksida. Kallt men väldigt mysigt. Även då fick Minna ett par "välkommen till världen" presenter. Hon sov dock som en stock hela tiden så det var ju smidigt att vara på utflykt.

Jag, lille Henning, Caroline, Elin och Sofie sitter och småfryser lite....

På eftermiddagen kom Hanna från huvudstaden och hälsade på. Hon stannade tills idag. Jag är så glad att hon varit här. Och hon hade med sig en massa fina presenter till oss och barnen. Goa Hanna!

Ola, Hanna och Elsa spelar den försvunna diamanten.