Läkarkontroll

I fredags åkte hela truppen till bvc för det var dags för läkarbesök för Minna. Allt såg fint ut. Läkaren lyssnade på lungor och hjärta och tittade igenom henne överlag. Minna följer sin kurvor vad gäller vikt och längd med sina nu dryga 4,8 kg och 56 cm. Läkaren tog också en titt på hennes smultronmärke på ryggen. Ett sådant märke är en godartat tumör som växer sig större de första månaderna för att sedan tillbakabildas. Det kan ta flera år innan det är helt borta. Men Minnas märke har vaga ljusa fläckar i sig redan nu så med lite tur har det slutat växa och redan börjat avta. En första reaktion var att det kändes lite trist att hon skulle ha ett sådant fult märke men efter att ha googlat lite på internet inser jag hur mycket värre det kan vara. En del barn får enorma sådana här märken i ansiktet och till och med vid ögat som växer rejält och kan äventyra deras syn till exempel. Så Minnas märke är absolut ingen fara känner jag nu.

De andra barnen hade fullt upp med att leka och stoja hos läkaren. Inte helt smidigt att åka med alla tre, men det går. Bara man ser till att förbereda dem på det och vara ute i god tid så. Efter besöket var vi på Konsum för att köpa kycklingklubbor som Elsa beställt till fredagsmyset. Där glömde jag Minna vid läskhyllan och det var först när vi andra var vid mjölkdisken och jag hörde henne gråta som jag insåg att jag hade ett tredje barn med mig. Helt galet, men jag kopplade till 100 % bort att hon fanns. Nästan otäckt, men får väl skylla på att jag inte vant mig än. Hon har ju faktiskt bara funnit hos oss i 7 veckor.

Efter lunch bakade vi kladdkakemuffins och medans de svalnade byggde vi ihop en lång flexitrack bilbana och satte i batterier i bilarna så ungarna kunde leka ordentligt med det ett tag. Efter lite fika (muffinsen fick klart godkänt) badade alla tre barnen. Minna har ändrat sig nu och tycker det är jätteskönt och dagen till ära fick hon bada i stora badkaret med sina syskon. Det var väldigt mysigt ändå tills Viggo hällde en hel båt med vatten över huvudet på henne. Då skrek hon och ville inte bada mer. Det kan man ju förstå.