Sportlov

Veckan innan sportlovet kräktes Viggo ett par gånger på torsdag förmiddag så vi levde i "TRÅKIG" karantän i två dygn. Elsa fick stanna hemma från skolan. Lika bra så vi inte spred någon smitta vidare. Viggo mådde precis som vanligt efter någon timma så det var inget långvarigt. Ingen annan blev sjuk heller. Som tur var hann det gå 48 timmar till lördag kväll. Då var hela familjen inbjudna till grannarna på mellokväll. Supertrevligt men högljutt med 6 tokiga barn i aktion!

I måndags tog vi sportlovet på allvar och åkte till Kyllåsbacken. Jag åker inte skidor och idag åkte inte Ola heller utan vi passade på att låta Viggo pröva för första gången. Han var jätteduktig och kämpade på väl. Bättre än väntat. Gissar att han vill kunna åka precis som storasyster. Nästa säsong är det hans tur att få lära sig ordentligt. Elsa däremot åkte upp och ner i backen, helt på egen hand. Hon är jätteduktig nu. Vädret var toppen och vi grillade korv. På kvällen hade Elsa innebandyträning och jag tränade också. Så ordet sportlov passade in väl denna måndag.

Tisdag och onsdag åkte vi hem till Tranås och träffade morfar, Britt, mormor och morbror. Vi åt våfflor, köttbullar, bakade muffins, hälsade på kalvar och Viggo åkte ju självklart traktor med morfar. I torsdag var vi bara hemma. Meya och Elsa lekte. I fredags åkte vi till Ida i Bankeryd för att ta lite fina foton på Minna. De visar jag senare här. På kvällen åkte vi till Eje och Catti och tittade på deras nyrenoverade kök. Det var på tiden. Det var jättesnyggt och fräscht! Vi åkte inte hem förrän vid midnatt. Det kanske inte var den bästa idén med tanke på att vi kl 10.00 på lördag skulle infinna oss på Leos lekland i Linköping. Men på utsatt tid parkerade vi faktiskt bilen utanför. En väl godkänd insats av familjen Sahlstedt. Där mötte vi upp mina vänner Anna och Johanna med familjer. Även Åsa och Greta kom dit. Efter lunch åkte vi sedan ut till Johanna och Fredrik för lite kaffe och fika. Vi var ett gäng trötta men nöjda individer som satte oss i bilen hem på eftermiddagen. Eller nöjda kanske är fel. Minna som nyss hade sovit hade ingen lust alls att sitta i bilen och glo i nästan 1,5 timma så hon skrek och gapade. Efter 40 min kom vi på idén att pröva att visa henne babblarna på mobilen och det gick hem. Äntligen tystnade hon. Tur hon för det mesta är väldigt nöjd i bilen. Man blir ingen bra bilförare med en gråtande unge bredvid. 

Igår fick Elsa äntligen gå till skolan igen, som hon längtat. Och idag lämnade jag Viggo på dagis för första gången på nästan två veckor. Det var inga sura miner där heller.