Dagen blev otroligt fin. Det var vackert väder och trots det sorgliga ögonblicket minns jag det hela bara med värme faktiskt. Vi var bara de närmaste där och Elsa och Viggo var med för att ta farväl av mormor. Jag tar med mig ett mycket fint minne från den dagen, även om jag helst hade velat slippa stoppa in det minnet intill mitt hjärta. Men inget kan dra klockan tillbaka och få allt ogjort, hur gärna man än önskar det. Jag måste acceptera och gå vidare. Så här är livet.
En bild säger mer än 1000 ord! Ola fångade Elsa på bild när hon alldeles ensam gick in i kapellet och la sig på bänken i någon minut. Jag tror hon där och då sa sitt adjö till mormor. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar