Koh Lanta

Alltså usch och fy! Att ta båt mellan Koh Lipe och Koh Lanta var nog ett av de värsta minnena från resan. Eller nä, det var helt klart sämsta! Vilka vågor! Illamående och sjösjuka. Det resan vill vi bara glömma! Elsa kräktes. Hon var så dålig och ledsen. Det var värst första 1,5 timman. Sedan lugnade det sig. Jag tror vi inte hade klarat det annars. Så nej nej, detta rekommenderar jag ingen.

På Koh Lanta bodde vi på en resort med 10 minuters promenad till havet och stranden. Så vistelsen här blev lite annorlunda. Till skillnad mot Koh Lipe där vi hade vårt rum intill och kunde springa fram och tillbaka dit under dagen så packade man ihop allt för en heldag på stranden här. Vi hittade ett svenskägt ställe med TV för barnen, toalett och okej mat. Så där blev en naturlig samlingsplats. Smidigt då barnen kände sig hemma efter ett tag och kunde röra sig fritt mellan restaurang, tv och bad. Minna lugnade ned sig och blev mer harmonisk och vi behövde inte jaga efter henne hela tiden. Att ha pool är ju härligt men det blir ett fasligt vaktande när man har med sig en 2-åring. Så jag skulle nog ändå säga att först här blev det semester på riktigt.

Här fick vi besök av Nathalies mamma, pappa och lillasyster också vilket var trevligt. Mindre trevligt var att det var invasion av små osynliga minimaneter i havet så de stacks och kliade. Vi vuxna kunde väl hantera det men barnen blev ju helt tokiga av att det kliade en liten stund efter och under badet. Som tur var försvann de efter 3-4 dagar.

Klicka på bilden om ni vill se den i större format.....