Hela december har vi pratat med Minna om att det börjar bli dags att sluta med nappen och att hon skulle ge dem till tomten. Det verkar som hon därför igår hade lite av en blandad känsla inför det här med att den där tomten skulle komma. Å ena sidan får man ju paket, det har hon ju koll på, men å andra sidan skulle hon ju ge honom sina nappar. Och när man haft napp i 2 år och 9 månader är nog inte den förändringen det lättaste. Tomten hann knappt få in fötterna innanför dörren förrän hon snabbt sprang och hämtade napparna och gav till tomten. Det var ungefär som hon tyckte att: -skit med, jaja lika bra att bara göra det snabbt så jag är av med det. Hon har frågat efter nappen en gång eller två och sedan har hon inte sagt ett knyst. Barn är ju förunderliga ändå. Visst har hon haft lite svårare att slappna av och somna men det är ju förståeligt. Minna, vår lilla hjälte!På juldagen kom hon med en funnen napp i handen och sa bekymrat att tomten hade glömt en napp. Hon såg så ledsen ut. Gullungen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar