Elsas följeslagare heter Nallen. Hon fick honom när hon bara var 5 dagar gammal och har följt med henne överallt sedan dess. Den har till och med varit i Malaysia och Thailand.
Nu för tiden är den inte riktigt lika viktig och behöver inte följa med överallt, men idag ville hon ha med den till dagis. Vi tog med den och la den under barnvagnen eftersom hon skulle cykla. Sedan glömde vi ju ta med den in så klart. När jag sedan hämtade Elsa sa de att hon blivit så ledsen för hon ville ha nallen då de skulle ha bokstund. Hon hade pratat om det redan tidigt på dagen att vid bokstunden så skulle hon minsann gosa med sin nalle. Fatta vilken besvikelse när den inte låg på hennes plats i kapprummet. Hon hade gråtit så pass att hon hade fått följa med en av fröknarna till ett annat rum för att inte störa bokstunden.
Det är svårt att förstå att ett litet gosedjur kan vara så viktigt, men den där nallen ger glädje, trygghet och tröst i allra högsta grad.
Elsa har förresten börjat fråga om ord: Vad står det där? Och så känner hon igen E som i Elsa. Tänk vad stor hon börjar bli!
Stackars barn, man får inte glömma nallen...
SvaraRadera